En klarblå himmel i Credoland

Sitter under en klarblå himmel i "Credoland".

Har precis avslutat mina "sista" uppdrag i uppstarten av
det 86:e läsåret i Credos historia.

Europeisk studentledarkurs i Polen, svenska studentledardagar i
Transtrandsamt ledarutbildning för våra skolteam i västsverige
(Helsjöns fhsk). En händelserik och intensiv men mkt rolig period.

På måndag rullar CredoAkademin igång med runt "40" nya
studenter. Fjällgården har nyligen avslutat en arbetsvecka,
parallellt med studentledardagarna, med upprustning inför
höstens och vinterns säsong (nästintil fullbokad vintersäsong).
Dessutom börjar flera nya medarbetare att jobba i Credo i
höst (se mer i nästa nummer av Credo.nu).

För egen del väntar nu några semesterdagar följt av
föräldraledighet under större delen av hösten. Från första
september till nyår blir det extra fokus på familjen och vårt
andra barn som väntas komma vilken vecka som helst. Utöver
några enstaka punktinsatser i arbetet kommer min kollega
Mikael Rubensson att vikariera för mig, som ställföreträdande
generalsekreterare.

Och Credoland. Ja, det är mitt begrepp på Marks kommun,
med omnejd (en triangel mellan Borås, Göteborg och Varberg).
Där har vi i Credo särskilt många "Credovänner" som stöttar
vårt arbete i bön, givande och engagemang.

Credoland, är också hemtrakten för min fru, dit vi nu flyttat
inför vårt andra barns ankomst. Och efter nyår, och avslutad
föräldraledighet, kommer jag utgå från västsverige och
Göteborgskontoret i tjänsten.

Men nu väntar en spännande termin med familjen, i Credoland.

I Kristus, för elev och studentvärlden!

PS Följ gärna inspiratörernas blogg, vår medlemstidning liksom
övrig info på hemsidan. Tar ledigt från bloggandet i höst. DS

/Daniel

Korsdrama utanför Warzawa

På väg hem efter mkt givande dagar i Polen.

Att träffa närmare 150 studenter från över 50 olika länder
hör inte till vardagen.

När de nordiska studenterna samlades för en gemensam
lunch mot slutet av kursen sa de flesta samma sak.

De största intrycken av dagarna var gemenskapen,
undervisningen från Markusevangeliet av Andrew Page
(f.d. medarbetare i IFES Österrike) liksom känslan av att
vara en del av en global studentrörelse.

För egen del var en höjdpunkt då alla studenter medverkade
i Markusdramat. I tisdagskväll vara alla kursdeltagare och ledare
samlade vid eldstaden intill floden för att höra och se Markus-
evangeliet spelas upp (ca 10 mil utanför Warzawa).

När vi kom till den sista scenen, korsdramat, var det knäpptyst;
förutom Jesus sista förtvivlade andetag. Strax innan hade
Petrus förnekat all samhörighet med Jesus, och de andra
lärjungarna hade flytt undan.

Det fick mig att tänka på alla de gånger som jag själv brustit
i att stå upp för relationen med Jesus.

När kvinnorna fick möta Jesus vid graven efter hans uppståndelse
ber med eftertryck att de skall hälsa särskilt till Petrus;
"...gå och säg till Petrus och de andra: Han går före er till
Galliléen." (Mar 16:7)

Även när vi brister i att stå upp för vår tro, p.g.a. yttre eller inre
motstånd, så kallar Jesus på oss personligen. Han ger oss
ny chans och nya tillfällen att följa honom och göra honom
känd.

Det är nåd!

/Daniel