Precis kommit hem från generalsekreterarträffen i Tyskland. Riktigt "goa" och givande dagar.
Särskilt givande var det att få lyssna till bibelutläggningar av en tidigare medarbetare i IFES, Johathan Lamb. Han undervisade ur Habackuk på förmiddagarna och varvade sin träffsäkra engelska humor med minnesvärda lärdomar och tillämpningar från profetens liv och relation till Gud. Seminariet om bibelutläggningar han höll i var också mkt intressant. Kanske det kan bli tillfälle att bjuda in honom till Sverige framöver?
För övrigt var det som vanligt de många samtalen, skratten och de många nätverkstillfällena som var givande. Flera nätverk har jag skrivit om tidigare, och får säkert tillfällen att återkomma till (ex nätverk för öppna bibbelstudier, universitetsevangelister och studentledarträning et c).
En av dagarna bildade vi även ett helt nytt nätverk - IFES "flyfishers" - då jag bjöd in kollegorna att pröva på flugfiskets ädla konst. Den började med att 5-6 kollegor fick en lektion vid kursgårdens lilla vattendrag. Efter 20 minuter halverades dock deltagarna i nätverket. Dagen därpå försökte vi tre som var kvar upptäcka något strömt vatten där vi kunde fånga öring (vilket dock misslyckades totalt). Kanske var dödsstöten för nätverket?
Från flugfiske till människofiske...
En särskilt minnesvärd händelse var när vi fick höra en av kollegorna från sydöstra Europa berätta om sin väg till tro. Maria, som jag väljer att kalla henne, växte upp i en totalt "antikristen" familj (där pappan särskilt aktivt argumenterade emot den kristna tron). Båda föräldrarna var ateister men lät ändå Maria och hennes bror få möjlighet att själva ta ställning i tron.
När Maria var i tonåren fick hon se filmen Ben-Hur (en filmklassiker som skildrar Jesus tid). Det var första gången hon hörde något om Jesus. Filmen väckte intresse och gjorde att hon började fundera vidare på vad den kristna tron egentligen handlar om.
Några år senare träffade hon som student på en kristen som hon kunde ställa frågor till. Hon blev också inbjuden till att följa med till kyrkan men för till en början mycket skeptisk. Hon ville absolut inte följa med till någon sekt, i en unken och mörk källare med tända ljus.
En tid senare följde hon ändå med till en gudstjänst. När hon kom dit slogs hon istället av öppenheten, den "ljusa" stämningen och av den underbara och medryckande lovsången. Hon kom tillbaka flera gånger.
Dessa besök, och den process som startats sedan tidigare, ledde till att hon blev en kristen. I samband med att hon kom till tro fick hon en bild i huvudet. Hon kände igen den men kunde inte placera den. När hon beskrev bilden för pastorn i kyrkan kände han igen den direkt. Det var en av de kända scenerna om Jesus i filmen Ben-Hur.
Senare träffade hon fler kristna ledare som bl a uppmuntrade henne att engagera sig i den nationella studentrörelsen. Idag är Maria själv ledare för rörelsen och jobbar för att göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad bland studenter i sitt hemland.
Tänk vad en filmsekvens, och en students inbjudan till samtal och kristen gemenskap, kan leda till.
/Daniel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar